Igår spelade vi på en båt. Nästan i alla fall. Inte på båten, men bredvid. Sjöslag blev det oavsett. Umeå visade än en gång vad hon går för. Jag får passa på att tacka alla som kom och hoppas ni tog er hem utan somna i älven. Genikväll! Vi får även passa på att gratulera Elin på 30-årsdagen igen! Grattis! Det vore kul om det rasslar upp lite videoklipp på tuben också. I en perfekt värld.

Söndagen kommer, för min del, att spenderas i soffan. Jag tänkte att jag skulle knyta ett snöre i Backlunds tå som jag kan rycka i vid behov av förnödenheter men han verkar vara tröttare än mig. Perfekt att det är skitdåligt väder, då behöver man inte ha dåligt samvete om man skulle se tillbaka till framtiden för tjugonde gången.

Jag googlade fram våran speltid på Storsjöyran också. 19.30 på lördagen smäller det. Zigzag-scenen. Ses där!

Igår spelade vi här i Donostia. Eller San-Sebastian, som staden också heter. Mr Hemmingway kallade den San-Sebastian, så då gör jag också det. Jag har funderat lite smått att åka på en Hemmingwayfylla ikväll och sedan blogga om den, men det passar jag faktiskt på. Man får så många fyllor kastade i ansiktet på en ändå när man är ute och turnerar. Så då är det bara dumt att gå ut och betala för en helt plötsligt.

Men spelningen då, kanske ni frågar. Hur gick den? Jag kommer till det.

Nu. Nu kommer jag till det. Spelningen gick bra, som vanligt. Vi är i sjukt bra form just nu, och det är väldigt synd att vi har ett uppehåll på några dagar. Kanske är det lite bra med vila, i alla fall för Joels röst. Ett stort minus igår var publiken. Trots att det var mycket folk, bra scen, två bra band och sjukt god öl stod de bara och glodde hela kvällen. Varken våra enorma dängor eller Les Hatepinks burdusa punk fick någon att dansa. Som mest rörde publiken på sig när Hatepinks sångare sprang ut i publiken och greppade folk i skrevet.

Nu är vi i alla fall strandade här i San-Sebastian. På fredag har vi spelning i Antibes, och på lördag i Marseille. Fram tills dess ska vi nog bara ta det sjukt lugnt, spela tv-spel, blogga, hitta på topp tre-listor och kanske eventuellt äta en bit mat då och då. San-Sebastian ska ju vara en gastronomisk metropol. Lule funderar att proppa i sig en 300eurosmåltid på en trestjärnig restaurang.

Nu har vi turnerat färdigt Spanien för den här gången, och det känns lite trist faktiskt. Men Frankrike blir nog roligt och Tyskland lär väl bli som tidigare: sådär. Jag tänkte leverera en topp tre-lista på saker/upplevelser i Spanien, men jag måste påpeka att den är högst personlig och inte alls står för resten av bandet eller Lule. De får ha sina egna åsikter, det skiter jag i.

Topp 3 Spanien enligt Erik:

1: Dany. Vår promotor i Spanien. Sen han anslöt sig till oss har allting gått sjukt fort, ibland 180km/h på sjuttiosträckor. Allting har gått sjukt smidigt, oftast, och det blev väldigt mycket lättare att kommunicera med andra spanjorer när Dany var med och tolkade. Dock var vi först tvugna att lära oss hans egenpåhittade engelska som påminner ungefär om det spanska parkeringsklimatet: godtyckligt. Han ställde sig, lingvistiskt alltså, ungefär mitt i vägen och tryckte på varningsblinkersarna.

2: Maten. Maten, maten, maten. Det var en sådan bergochdalbana av gott, vidrigt, lysande, underbart, avgrundshåligt, och smaskens. Men oftast fick vi potatisomelett och jävla bocadillios utan smör. Men det spanska kaffet styr upp totalen till en stadig tvåa, och även om ingen annan gillade tortillias i all oändlighet, så gjorde jag faktiskt det. Nästan.

3: Vädret. Sol. Varmt. Lysande.

Jag räknar med att Jens eller Joel styr upp lite bilder eller så ikväll. Patrik ligger och sover och Lule är oförmögen att använda en dator. Han har fastnat med fingrarna på xbox-kontrollern. (Ja, jag tror att det stavas så.)

Pusshej.